Jag ska ju till Sundsvall imorn, och jag tar inte med mig datorn. Så, vi ses först på måndag igen! Lite tråkigt, men men. Lars Wallin tällningen var fantastiskt vacker! Tänk att kunna sy så! Jag tror nästan jag har bestämt mig för att bli designer... Jag har en bok med modeller (tyvär pinnsmala  ) att rita kläder på. Här är två grjer jag har ritat: 

Det är en byxdress. Jag skulle faktiskt vilja ha den här i verkligheten.... Hmmm... Kanske ett syprojekt?

Den här outfiten är inspirerad av Asien. Knästrumpor... 

Ja,ja. Nu ska jag packa! 

Nej. Tyvär inte. Men jag är förkyld och trött. Nu på kvällen blev jag lite piggare, men nu är jag trött igen för att jag måste sova snart. Har kollat på världens bästa serie "The house of Eliott". Shit, vad bra den är! Jag vill också sy kläder! Ok. Det gör jag ju redan ibland men... Mer, och snyggare. Jag vill lära mig mer! Imorn ska jag och mamma gå på Lars Wallin utställningen på stan! Det ska bli jättekul! Imorn skulle jag ha tolkat efter häst i stallet, men det kanske inte är bästa huskuren mot förkylning... Jaja. Jag ska bli frisk innan torsdag så att jag kan åka till min kusse, som fyller år på torsdag! Hon bor i Sundsvall, så det är inte så jätte-ofta jag åker dit. Så jag vill inte missa det! Nu ska jag bli frisk!!!   

Enligt foki så räknas jag tydligen som "extremfeminist". Jo, ni vet en sån där lättuppretad tjej som blir arg över bikini-reklam, och vägrar raka sig. Jag som trodde att extremfeminister var de som hatar alla män, och tycker att allt är männens fel. Är en "lättkränkt och överkänslig" för att en vill demonstrera mot skönhetsideal? "Jag rakar mig inte för jag är så överkänslig". Asså. Det behövs både de som "bara" har de feministiska åsikterna, och de som   visar det, demonstrerar, sparkar på patriarkatet och kämpar mot skönhetsideal. Ibland behöver en göra förändringar eller bli lite arg, för att det ska ske någon förändring. Ibland behövs det ilska och orakade ben för att få folk att fatta hur det egentligen är. För att få företag, och privatpersoner, att faktiskt göra något. 

Tack för alla snälla kommentarer jag fått av er! Ni är bäst!!! Tro aldrig något annat!!!   

Idag var jag på spa för första gången i mitt liv. Det var jättehärligt. Det var jag, mamma och min moster. Först tränade vi lite på gymmet, sen åt vi baguette med diverse pålägg, badade lite i den varma poolen, badade i bubbelpoolen och sen gick jag på aroma-massage (helkroppsmassage med härligt doftande olja) och mamma och moster på ansiktsbehandling. Vad. Skönt. Det. Var. Måste göras om!

Shit! Hittade en jätteintressant blogg! Jag blir helt rörd när jag läser inläggen. Den handlar om en kille, som är 17 år, som berättade för sina föräldrar att han är homosexuell. Föräldrarna är Jehovas Vittnen och han har också varit det. Men när han berättade detta kastade hans föräldrar ut honom "3 timmar senare var alla mina kläder packade och jag fick ett VISA kort med 2000 kr och en lapp från mamma och pappa att nu var jag död i deras, Jehovas och hela församlingens ögon." Han bloggar från bibliotekets dator och, förmodligen, från killarna han bor hos dator. Jo, några var så pass schyssta att de bjöd in honom i sitt hem. P.S Han blev utkastad av sina föräldrar den 4:e februari. Alltså inte alls så länge sedan! Jajusteja, här är länken! 

Jag tänker inte jättemycket på hur jag ser ut. Jag gillar kläder och sånt, men då bara speciella, annorlunda och personliga kläder. Jag tar liksom på mig vad jag vill. Vissa dagar är jag klädd lite som rödluvan i klänning, och bara rött och vitt. Andra dagar jättemånga olika färger och konstiga, hemgjorda, smycken. Vissa dagar har jag mörka, svarta och mörklila kläder. En del dagar bara nåt som är skönt. Jag vill aldrig klä mig som alla andra, använda massa mascara och spruta på typ två ton med pafym. Enda sminket jag någonsin har i skolan är rött läppstift.  Jag är speciell och vill visa det genom mina kläder. Jag vet inte riktigt om det är så för alla, men jag känner mig starkare, modigare och mer självsäker när jag har kläder som sticker ut lite. Att bara smälta in, och se ut som alla andra, är ingenting för mig. Jag mår bättre när jag känner mig speciell, och annorlunda, och det gör jag när jag inte ser ut som alla andra. Så. Varför är det så viktigt, för så många, att vara "snygg", följa trenderna och se ut som de flesta andra??? Vet någon det?

Det här är den andra "stilen jag snackade om.   

Ja, vad tycker ni? Är det här en vikt, utseende, mode, smink, mat, tråkigt-vardags-liv blogg??? Jag skulle nog säga nej, men vad tycker ni? Förmodligen säger ni nog också nej (jag hoppas faktiskt det). Jag tycker att det behövs bloggar som inte bara är inriktade på sådant, och som faktiskt tar upp lite viktigare saker, och är en slags motpol till alla skönhets bloggar. Jag försöker ha en sådan blogg, och hoppas att jag lyckas! Vad tycker ni? Lyckas jag bra?