Jag har en jättefin, snäll, kreativ lillebror. Men när det gäller vissa saker så finns det lite... svårigheter. T.ex så vägrar han att lära sig cykla. Det kanske inte är det mest livsviktiga att kunna, men det är bra att kunna cykla:

Det är bra för miljön, det är roligt att kunna cykla med sina vänner och det går snabbare än att gå. 

Om några år börjar han förmodligen ha cykelutflykter med skolan också och då kan det nog kännas väldigt jobbigt att vara nästan den enda som går!

Varje gång någon börjar prata om att han kanske ska cykelträna lite så händer samma sak:

Han blir arg, ledsen och säger saker som att: "Nej men, jag sa ju att jag skulle cykla klockan fem!" eller: "Men jag gör det här!" Saken är den att när klockan är fem, eller han har gjort klart det han skulle, så vill han inte cykla då heller.

Jag brukar försöka lösa det genom att lugna ner honom och prata lite med honom med lugn röst. Jag får absolut inte bli arg! Sedan gör jag något annat, typ går ut, och han gör någonting annat. 

Ganska ofta så sitter han på sitt rum och leker, surar och tänker. När han har tänkt klart så kommer han oftast och säger ungefär: "Ja, jag kan väl cykla då. Men bara en kvart!"

Nu kommer mina tankar igång.Bestämmer han sig för att cykla för att han kommit fram till att han vill/borde lära sig cykla, eller gör han det bara för att vi ska sluta tjata? Går det lika bra att lära sig cykla då, som när han gör det helt frivilligt?

Vad ska jag göra? Borde jag hantera det på något annat sätt?

Tacksam för svar!

Det där lät väl lite skumt va? Men det jag menar är att det är bra eftersom att jag då kan använda dem, när jag vill sy något, istället för att köpa nytt tyg!

Idag har jag sytt om en gammal långärmad vit tröja:

Jag är riktigt nöjd!

Men den måste tvättas innnan jag kan ha den i skolan.

Vem kom på idéen att kvinnor skulle vara sämre än män?

Vem fan var det? Jag vill ta ett allvarligt snack med den personen. 

Det är många som säger "alla är lika mycket värda", och har ändå fördomar om kvinnor, invandrare, homo, bi- och transsxeuella m.m. 

Hur går det ihop?

Varför skulle en person vara svagare bara för att denna har något visst mellan bena? Varför skkule en person vara starkare bara för att denna har något visst mellan bena?

Varför skulle jag vara sämre på att kasta boll, än en kille? 

Det finns vissa tjejer som är svagare än vissa män, och det finns vissa tjejer som är starkare än vissa män. Alla killar är inte lika starka, och inte alla tjejer heller. 

Det här låter väl uppenbart, men när många pratar låter det ofta som att det skulle vara så. Som att alla med samma kön skulle vara likadana.

Varför skulle han vara starkare än henne:

Och snälla nån... Överge dessa unkna uttryck som både vuxna å barn använder:

Kasta som en tjej

Tjejskrik

Och det mesta andra som det läggs till ett "tjej framför

Det här är negativa uttryck som används hela tiden om sakeråting.

Alltså när nån säger att någon annan "kastar som en tjej" ska en säga: "Vilken tjej? Sandra Perkovic eller, som vann  OS-Guld i diskuskastning?"

Och hur fan låter ett "Tjejskrik"? Är det ett ljust skrik eller? Men jag vet flera killar som skriker väldigt ljust så jag fattar inte riktigt. 

Men varför används uttrycken negativt? Varför är det sämre att kasta "som en tjej" än som "en kille"?

I don't get it.

Jag såg Özz Nûjens föreställning "Dålig Stämning" på Televisionen igår. Hooho, så bra den är! Han tar upp många viktiga ämnen, pratar om egna erfarenheter & är så inidängensjävlarolig! 

ÅÅÅHHH!!! SÅ BÄST HAN E ALLTSÅ!!! *Förlåt...* 

Jag har gjort mig själv som Chibi! 

Jag tycker att det blev ganska så likt! 

Sedan gjorde jag nån slags "Chibi-Krigare" också!

Cool? Jag gillar glasögonen!

Jag gjorde en som jag döpte till "Rosa-Chocken":

Annars ogillar jag hårfärgen, men på just hår är det riktigt fint!

Sedan har vi min "Zombe Dragon" också!

Som ni kanske märker så gillar jag att bara ha en eller två färger på mina chibis! Jag tycker att det blir bäst så!  

Jag har faktiskt andra saker att göra ibland! Typ.... eeehh... gå på 25- års kalas och... eehhhehehe....

*Host host* Nu på NOn i skolan har vi fått bygga LEGO, och vi ska göra det ända fram till sommarlovet!!!!   Jag blir så GLAADDD!!! Jag känner mig som en treåring när vi ska bygga LEGO. Ni vet, jag liksom klappar händerna och hoppar och bara säger: "LEGGOOOO!!! YYYYEEEAAHHHYYY!!!" Sedan börjar jag dansa fult, som alltid:

  Ja, ungefär sådär ja...

I flera dar nu har jag haft pyssel-feber och bara velat pyssla hela tiden! Så jag har gjort tre kort, tre pärlplattor och ett kanin-diadem! 

Jag hade det i skolan idag, och antingen så kollade folk konstigt på mig eller så sade dem: "Vad fiiin du är!", ungefär som vanligt alltså... (Snajdig tapet vi har va?)

Om några timmar ska jag, mamma, moster å hennes kollegor gå/springa Vårruset! Det är 5 km långt och gåt typ genom hela stan å tillbaka. Ingen jätte-utmaning men kul! 

Sedan ska vi få en picknick-korg, och nästan allt var vegetariskt! Jag blir så glad!!!

Föresten så har jag sett klart på Kuroshitsuji nu! De två säsonger som finns iallafall... Jag hoppas och tror att det kommer komma en till säsong! Det var ett asgrymt slut, men jag vill ej förstöra något! 

Mosterns kollegor har förresten döpt oss til "Järngänget", kreativt å originellt va? Ja, nu ska jag klä på mig tränings-kläder (eller vafan det heter)

Som ni kanske har märkt så var det här med "Dagens Tips!" inte riktigt min grej... Jag gör hellre genomtänkta inlägg när jag känner för det, än lite slarvigare inlägg för att jag måste. Sån e jag! 

Nu till ett helt annat ämne. Har du någonsin smickrats av tanken att någon kanske spionerar på dig? Det har jag. Jag vet att det kanske låter lite konstigt, men fram tills för något år sedan har jag, ganska ofta, tänkt tanken att killarna från min klass kanske spionerar på mig typ på toa och när jag sover och sådär! Nu har jag slutat att tänka så, men då brukade jag, även fast jag visste att det inte var sant, känna mig smickrad och lite rädd. 

Nu har jag fattat att det inte är något att bli smickrad över, om det skulle hända. 

Jag brukade/brukar också ibland på natten få för mig att någon typ ska komma och kidnappa mig, och bli rädd. Det konstiga är att denna någon alltid brukar vara en man.

VARFÖR?

Varför har jag smickrats av dessa tankar? Varför är det alltid killar/män?

Vi tjejer får lära oss från första början att det finns farliga män, och att vi ska akta oss för just män.

Vi får lära oss att män är farliga och att vi ska akta oss för dem, men vi får samtidigt lära oss att farliga män är attraktiva.

Vi får lära oss att män våldtar, men att de gör det av kärlek.

Vi får lära oss att killar som gör dumma saker, gör det för att de inte kan uttrycka sina känslor.

Vi får lära oss att det är vårt fel om män gör något dumt.

Vi får lära oss att vi ska vara attraktiva och tillgängliga för män.

Osv.Osv.Osv

När en ser det såhär låter det helt sjukt va? Jag menar, det vi lär oss får oss både att tro att alla män är våldäktsmän och att våldtäkt inte är så hemskt som det egentligen är! Motsägelsefullt och korkat.

Läs det här:

Jag har hittat denna här 

"Naaaawww! Vilka gulliga killar som slutade när hon började blöda! Så duktiga!" Blä!

Och vadfaan menas med att hon var "blyg eller tvekande"!? Såklart att hon "tvekade" inför att få en jävla glasflaska i underlivet! Blyg!?  Vafan menas med det???

Och det är alltså helt OK att föra in en glasflaska i nåns underliv om en inte vill skada personen? Även om personen inte vill ha en jävla glasflaska intryckt mellan bena!? Förresten spelar det väl ingen roll om de inte hade tänkt skada henne, för uppenbarligen så gjorde de ju det ändå eftersom att hon började blöda!

Gjorde de detta av "kärlek" eller för att de inte kan "uttrycka sina känslor"? Vad tycker ni att det verkar som?

Jag blir så jävla förbannad på tingsrätten att jag inte orkar!!! 

Förresten: Läs vad LD skrivit om artikeln här. 

Samannfattning: Tänk lite och sluta sprida dessa lögner om våldtäkter och män!