Av någon anledning så får vi lära oss, redan när vi är små, att vi ska tycka att något/någon är bäst, finast eller liknande. T.ex det här att andra människor alltid frågar oss: "Vilken är din favoritfärg?" eller: "Vem är din bästis?" Ett annat exempel är ju: "Vad ska du bli när du blir stor?".

   Jag har alltid haft, och har fortfarande, flera jättebra vänner, älskat nästan alla färger och jag vill bli många olika saker. Jag förstår inte riktigt grejen med att alltid behöva välja.

Jag vill bli:

Designer

konditor

självförsörjande

konstnär

trummis/sångare i ett VK band

proffsryttare,

ridlärare

kock

föräldrer

vegan

och en del annat som jag inte kommer ihåg nu. 

Förstår ni att jag har svårt att svara på den frågan!

Mina favoritfärger är:

Turkos

Neonrosa

Solgul

Cerise

Blå

Grön

Röd

Lila

Svart

Vitt

Orange

Några toner av brunt

I stora drag; alla förutom beige, grått och vissa nyanser av brunt. Svårt att svara på den frågan också!

Jag skulle kunna göra sådana här listor hela natten; favoritdjur, favoritmöbel, favoritkläder, favoritartist/band, favoritmusikstil, favoritmaträtt etc. etc.

Jag kommer förmodligen aldrig att ha en favorit av någonting alls! Egentligen så gillar väl de allra flesta flera saker än en inom varje "kategori". Skulle inte livet bli jävligt tråkigt om vi bara inredde i/hade på oss en färg, åt en maträtt, hade en kompis och bara gillade en sak!?

Varför lär vi oss att vi måste begränsa oss till en sak, och hela tiden välja?

P.S Jag är tolv, jag behöver inte veta vad jag ska "bli".

I Torsdags (tror jag...) så gav mamma mig ett paket... Gissa vad som var i!!!!! IIIIIIIHHHH!!!! 

OCH...

SIGNERAD!!!! (Jag vet att det kanske är en kopia, men ändå han som skrivit det från början)

AWESOOOME! (Gå upp i falsett vid det första O:et)

Jag lyssnar på den just nu. Den. Är. Asbra. 

P.S Jag kom just fram till att det inte är en kopia. Hur? Blötte liiite i hörnet, och det blev lite svart runt omkring.   Have Fun!