Jag har en jättefin, snäll, kreativ lillebror. Men när det gäller vissa saker så finns det lite... svårigheter. T.ex så vägrar han att lära sig cykla. Det kanske inte är det mest livsviktiga att kunna, men det är bra att kunna cykla:

Det är bra för miljön, det är roligt att kunna cykla med sina vänner och det går snabbare än att gå. 

Om några år börjar han förmodligen ha cykelutflykter med skolan också och då kan det nog kännas väldigt jobbigt att vara nästan den enda som går!

Varje gång någon börjar prata om att han kanske ska cykelträna lite så händer samma sak:

Han blir arg, ledsen och säger saker som att: "Nej men, jag sa ju att jag skulle cykla klockan fem!" eller: "Men jag gör det här!" Saken är den att när klockan är fem, eller han har gjort klart det han skulle, så vill han inte cykla då heller.

Jag brukar försöka lösa det genom att lugna ner honom och prata lite med honom med lugn röst. Jag får absolut inte bli arg! Sedan gör jag något annat, typ går ut, och han gör någonting annat. 

Ganska ofta så sitter han på sitt rum och leker, surar och tänker. När han har tänkt klart så kommer han oftast och säger ungefär: "Ja, jag kan väl cykla då. Men bara en kvart!"

Nu kommer mina tankar igång.Bestämmer han sig för att cykla för att han kommit fram till att han vill/borde lära sig cykla, eller gör han det bara för att vi ska sluta tjata? Går det lika bra att lära sig cykla då, som när han gör det helt frivilligt?

Vad ska jag göra? Borde jag hantera det på något annat sätt?

Tacksam för svar!