I mitt förra inlägg, om hemundervisning, lät det som att jag bara skulle kunna hemundervisa mina barn i ganska "extrema" fall. Det är nog inte riktigt sant. Jag skulle nog kunna hemundervisa, om det skulle kännas rätt. Om jag skulle tycka att det passade bäst för mina barn. Om jag skulle märka att arbetsättet som används i skolorna inte skulle passa dem. Typ, om de inte skulle vilja avsluta saker, skulle ha svårt för röriga miljöer eller något sådant.

Jag tror att hemundervisning kanske skulle passa bra för min bror, och jag skulle nog tycka att det var roligare. Jag har inga problem i skolan eller något sådant, men det skulle förmodligen vara roligare om mamma och pappa undervsiade mig.

Både jag och min bror har lätt att lära oss om saker som vi gillar, och han är alltid innördad på något (det är jag med, men inte riktigt i samma utsträckning). Han har också svårt för röriga miljöer, och mycket människor. Då kanske det skulle vara bra för oss att få lära oss skolämnen, genom våra intressen. Som föräldrarna i den här dokumentären gör. Det handlar om tre familjer; en familj har flyttat till Åland för att få hemundervisa sina barn, en mamma ammar fortfarande sin femåring och en familj ger sina barn LCHF-kosten som de själva äter.

Väldigt intressant dokumentär. Det betyder inte att jag håller med om allt. Jag skulle aldrig ge mina barn LCHF, och jag skulle aldrig äta det själv heller. Men jag tycker att det är coolt med människor som går sin egen väg, och går efter sin egen övertygelse. 

HejSvejs!